Om oss

Barnpedagogiskt Forum är en ideell förening med säte i Göteborg. Föreningens syfte är att samla in och sprida information och kunskap om utvecklingsarbete i förskolor och skolor. Verksamheten bedrivs genom föreläsningar, seminarier och studiebesök. Föreningen  skall också sprida information i form av rapporter och olika former av studiematerial.Föreningen leds av en styrelse som representerar ett spektrum av företrädare för förskola, skola, universitet och högskolor samt jämförbar verksamhet.

FÖRENINGENS STYRELSE

Monica Hallborg Jedenberg, ordf      monica.hallborg@telia.com

Harriet Tegard Björck                          harriet.tegard-bjorck@telia.com

Thomas Holgersson                            thomas.holgersson1@gmail.com

Eivor Ahl                                                ahleivor@gmail.com

Marcis Morgensterns, kassör            marcis.morgensterns@gmail.com

Suppleanter:

Charlotte Sandqvist                             charlotte.sandqvist@lerum.se                    

Andreas Forsberg                                and.for@live.se

Medlemskap

Medlemskap i föreningen är öppen för alla som vill stödja föreningenssyften. Medlemsavgiften är 100 kr. Avgiften kan sättas in på PlusGiro 46 88 27-1 eller sändas via Swish nummer 1231166255.  Ange namn, adress och e-postadress på inbetalningskortet eller sänd ett meddelande per mail till kassören.  Genom hemsidan kan Du få information om kommande aktiviteter.

Organisationsnummer: 802433-4016.

Vill du veta mera, läs vår berättelse nedan.

                                BARNPEDAGOGISKT FORUM 40 ÅR

                                  - en berättelse

                                                Styrelsen i Barnpedagogiskt forum 1982:

                                                Birgitta Cederblom, Gunni Kärrby, Åke Björck

                                                Monica Hallborg, Marcis Morgensterns

                                                Gunhild Oscarsson

”Alla problem i världen är underordnade ett enda och det är hur vi tar hand om våra barn” (Per Gunnar Evander)

Det var en gång för 40 år sedan som en arbetsgrupp bildades och kallade sig för Barnpedagogiskt forum. Under alla dessa år har den mer eller mindre aktivt verkat för att sätta våra barn i fokus. Vi vill nu uppmärksamma att Barnpedagogiskt forum fyller 40 år genom att skriva berättelsen om den.

Hur startade Barnpedagogiskt forum?

Efter att Förskola – skola kommittén i december 1982 hade anordnat en konferens i Stockholm för 2000 deltagare inbjöd professor Karl-Gustav Stukat och docent Gunni Kärrby deltagarna från västra Sverige till ett uppsamlande möte på pedagogen i Mölndal. Syftet var att diskutera hur man skulle kunna gå vidare utifrån de tankar som hade lyfts fram på konferensen i Stockholm.

Det beslutades att bilda en arbetsgrupp med representanter för dåvarande Institutionen för Praktisk Pedagogik (Gunni Kärrby), Göteborgs skolförvaltning (Gunhild Oskarsson), Göteborgs socialförvaltning (Birgitta Cederblom) och staten i form av Länsskolnämnden (Monica Hallborg). Så småningom utökades arbetsgruppen med representanter för lärarutbildningen (Åke Björck) och för kommunerna i Göteborgs och Bohus län (Marcis Morgensterns). Syftet med arbetsgruppen var att sprida information om forskning och utvecklingsarbete kring övergången från förskola till skola.

Vad vill vi med Barnpedagogiskt forum?

Vår strävan var att nå ut med forskningsresultat, nya pedagogiska idéer och erfarenheter av utvecklingsarbete kring samverkan och integration av förskola och skola. Efter några år vidgades syftet till att omfatta en större del av verksamheterna såsom t ex ledarskap och kvalitet. Under senare år har fokus kommit att läggas alltmer på förskolan.

Vi ville, liksom vi vill idag, skapa ett forum där teori och praktik inom pedagogik möts för att stimulera till utveckling och lärande inom både förskola och skola. Vi vill särskilt betona kreativa inslag i pedagogiken och samtidigt lägga vikt vid att arbetet grundar sig på forskning och dokumenterad erfarenhet med barn.

Vi vill också verka för ett internationellt utbyte och samverkan för att därigenom tillföra nya idéer och synsätt i förskolans och skolans arbete.

Vilka vänder vi oss till?

I första hand vänder vi oss till pedagoger och ledningspersonal inom förskolan och för de lägre åldrarna inom grundskolan. Även politiker har ibland bjudits in till olika teman. Beroende på innehåll har seminarierna ibland varit öppna för alla, ibland varit riktade till en speciell yrkesgrupp t e x skolledare. Inbjudan gick under de första åren ut till Halland och Västra Götaland. Idag riktas inbjudan framför allt till Göteborg och kranskommunerna.

Vad har vi gjort tidigare?

Innehållet i vår verksamhet speglar dels hur samverkan mellan förskola och skola har utvecklats och förändrats genom åren, dels nya pedagogiska strömningar och aktuella läroplansfrågor. För att tydliggöra detta beskriver vi verksamheten varje läsår för sig fram till och med 2020.

1983/84

Vi startade med en seminarieserie kring forskning och samverkan förskola – lågstadium. Förskola – skola kommittén hade lämnat sitt betänkande och staten satsade särskilda åtgärder på lågstadiet (SÅL).  Serien på fem seminarier fördjupade begrepp som samverkan, utveckling och utvärdering. Den avslutades med en paneldebatt där bl a huvudsekreterarna i Förskola – skola kommittén, skolchefer och forskare medverkade.

1984/85

Efter denna framgångsrika seminarieserie fortsatte vi med ytterligare en serie som speglade Montessoripedagogiken, Reggio Emilias filosofi samt inriktningar som skapande verksamhet och natur och teknik. Serien avslutades med en paneldebatt mellan forskare, pedagoger och ledningspersonal kring frågan om förskola och skola främjar eller hindrar barns skapande förmåga.

Under våren 1985 anordnade vi också den första studieresan till Reggio Emilia under ledning av Åke Björck och i samarbete med Loris Malaguzzi. Dessa resor genomfördes sedan i stort sett varje år och då Åke var den drivande kraften. Så småningom ändrades av olika skäl resmålet från Reggio Emilia till Bassa Reggiana där man arbetar enligt Reggio Emilias filosofi i de kommunala förskolorna. Åke utvecklade ett nära samarbete med Cristian Fabbi som under många år har haft ledningsansvaret för förskolorna i åtta kommuner. Efter att Åke gick bort 2008 upphörde studieresorna under några år men har sedan 2011 kommit igång igen.

1985/86

Seminarieserien under detta läsår kom att handla om elever med svårigheter i förskola och skola. Serien var upplagd som tidigare där forskare och verksamma pedagoger medverkade i föreläsningar och paneldebatt.

1986/87

Teman för seminarieserien blev nu kunskapssyn, föräldrasamverkan och arbetslag - lagarbete. Under slutet av våren arrangerades också en utställning på Konsthallen i Göteborg om Reggio Emilias filosofi. Detta skedde i samarbete med Folkuniversitetet. I samband med utställningen hölls några seminarier där

bl a Loris Malaguzzi, Karin Wallin och Åke Björck medverkade.

1987/88

För femte året ordnade vi seminarier och nu med inriktning på om 6-åringen är förskolebarn eller skolbarn. Ämnen som togs upp var t ex 6-åringen i barnlitteraturen, matematik i förskolan och en helhetssyn på 6-åringen. Liksom tidigare år avslutades serien med en paneldebatt med beslutsfattare och pedagoger. Under de första åren hade ca 150 personer deltagit i vardera serien. Detta år steg antalet till 350 personer.

1988/89

Efter ett upplägg varje år med fem seminarier i en serie ville vi nu pröva en ny form. Under två dagar på våren anordnade vi ett symposium på pedagogen med temat ”Förskola – skola inför 90-talet i nordiskt perspektiv”. Symposiet bestod av föreläsningar (23 st), seminarier och verkstäder (14 st) och utställningar (28 st). Föreläsningar och seminarier varvades och de 600 deltagarna fick i förväg välja vad de önskade delta i. Det var en förutsättning för att kunna ordna lämpliga lokaler på Pedagogen.

Ett litet axplock ur menyn är ”Trygga barn i en otrygg tid”, ”Att lära barn lära”, ”Temainriktat arbetssätt i förskolan”, ”Att skriva med bilder och måla med ord”. De som medverkade under symposiet var forskare, verksamma pedagoger inom förskola och skola, psykologer och konstnärer  från hela Norden.

1990/91

På motsvarande sätt anordnade vi ytterligare ett symposium våren 1991. Intresset för det förra hade varit mycket stort och verkade fylla ett stort behov. Utvecklingen inom förskolan och skolan hade gått mot ett ökat kommunalt inflytande. Vi såg det därför som en angelägen uppgift att sprida information om pedagogiska idéer på lokal nivå och därigenom stimulera till nytänkande och egen försöksverksamhet i förskolor och skolor. Temat för detta symposium blev

”Förbarnet i framtiden”.

Exempel på föreläsningar och seminarier var ”Lek og lering – en symbios skolen ikke begriper”, ”Developing an effective school”, ”Oplevelsens betydning i undervisning”, ”Att lära i förskolan”, ”Fröken, hur ritar man hej?”

Genom att 31 föreläsare från Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och Canada medverkade fick symposiet en mer internationell karaktär. Parallellt med föreläsningarna erbjöds 13 olika seminarier och verkstäder som deltagarna kunde välja mellan. Dessutom presenterades i utställningsform olika exempel på lokalt utvecklingsarbete i förskolor och skolor. Även denna gång deltog 600 personer i symposiet.

1991/92

En läroplanskommitté hade tillsatts för att arbeta fram förslag till en ny läroplan. Enligt direktiven skulle den inte samordnas med måldokument för förskolan men ändå formulera utgångspunkter för den skolförberedande verksamheten. Beslut fattades om möjligheter för sexåringar att starta skolan. Detta väckte debatt och diskussioner och behov fanns av kunskap kring frågor hur förskolan och skolan skulle kunna underlätta skolstarten. Därför beslöt vi i Barnpedagogiskt forum att åter anordna en serie på fem seminarier för att belysa skolstarten ur pedagogiska och organisatoriska perspektiv. Inbjudan gick ut till förutom pedagoger även ledningspersonal och förtroendevalda.

1992/93

I och med kommunaliseringen och ett ökat självstyre för skolväsendet ökades samtidigt kraven från statens sida på kvalitet i verksamheterna. Vi såg det därför angeläget att anordna ett större symposium igen för att belysa och fördjupa begreppet kvalitet. Symposiet i vilket 500 personer deltog fick rubriken ”Kvalitet i pedagogiskt arbete med barn 5 – 9 år”.

Liksom tidigare innehöll programmet föreläsningar, workshops och utställningar.  Medverkade gjorde forskare, undervisningsråd, skolledare och pedagoger från Sverige, Norge, Danmark, England, Frankrike och Canada.

Exempel på teman var ”Quality Teaching”, ”Den kvalitative laereproces”, ”Utvärdering som bräckjärn för utvecklingsarbete”, ”Play, Symbols and Structures: Mathematics Education”, ”The School Principal as a Curriculum Leader”.

För ledningspersonal inom barnomsorg och skola och som inte hade haft tillfälle att delta under symposiet inbjöd vi ett par dagar senare till en heldagskonferens i vilken några av de utländska föreläsarna medverkade.

1993/94

Under detta läsår bjöd vi på nytt in till en föreläsningsserie kring temat ”Pedagogiska visioner – förändringar i tänkandet kring barn i förskola och skola”.

De som medverkade var forskare från Norge och Sverige samt skolledare från Sverige, Danmark och England. I serien som vände sig till personal inom de båda skolformerna deltog ca 160 personer.

Dessutom riktade vi oss särskilt till skolledare som under en heldagskonferens fick möta två verksamma rektorer från England i syfte att inspirera till nytänkande och utveckling.

1994/95

Diskussionen om barns skolstart var livlig i Sverige. När ska barn börja skolan? Vilket innehåll och vilka metoder är bäst för yngre barn?

För att försöka få en samlad bild av utvecklingen för barn 5 – 9 år inbjöd vi några forskare och skolledare till en brainstorming. Innehållet var att reflektera över vad en bra verksamhet är för dessa barn, vilka visioner som finns inom skola och förskola och vad behöver utvecklas för att skapa en verksamhet med hög kvalitet.

Det material som kom fram under denna brainstorming bildade sedan underlag för en föreläsningsserie under våren 1995 kring temat ”Att utbilda barn inför framtiden”. Medverkade gjorde forskare och praktiker från Sverige och Nya Zealand.

Dessutom anordnade vi ett seminarium för enbart ledningspersonal kring planering av verksamheten utifrån ett socialt, pedagogiskt och kulturellt perspektiv. Medverkade gjorde Ken Jeffe, chef för Child Resource Institute i San Francisco, en person som vi vid många tillfällen haft kontakter med genom besök av och hos honom.

1995/96

Debatten om var sexåringen hör hemma fortsatte. Vi ordnade på nytt en serie om fem föreläsningar kring temat ”Sexåringen – skola eller förskola”. Serien vände sig till pedagoger och ledningspersonal inom förskola och skola.  Forskare och företrädare för Utbildningsdepartementet reflekterade över frågan och verksamma pedagoger beskrev erfarenheter från fältet.

Dessutom genomförde vi i samarbete med Rektorsutbildningen en fortbildning för rektorer som ofta hade uttryckt ett behov av metodutveckling kring utvecklingsarbete och utvärdering. Rubriken för fortbildningen var ”Utvärdering – utveckling – lärande” och kom att bestå av sex seminariedagar med föreläsning på förmiddagen och praktiskt arbete och tillämpningsdiskussioner i fasta grupper på eftermiddagen. Även förberedelsearbete för rektorerna skedde mellan seminarierna.

I denna serie medverkade forskare som docent Mikael Alexandersson och professor Per Lauvås från Norge samt rektorer som Mervyn Benford och Adrian Ingham från England och Bodil Johansen från Danmark. I serien deltog 35 rektorer från västra Sverige och fortbildningen blev mycket uppskattad.

1996/97

Då intresset och behovet visade sig stort anordnade vi ytterligare en sådan fortbildning under detta läsår med kompletteringen att deltagarna skulle besöka varandras skolor utifrån idén om kollegial handledning, en metod som Per Lauvås hade utvecklat. Förutom denna fortbildning riktade vi oss till samma målgrupp med en serie på tre seminarier med fokus på kvalitet, utvärdering och utveckling.

Även en föreläsning kring temat ”Möjligheternas barn – möjligheternas skola” genomfördes under hösten. Medverkande var Lena Gade och Lisbeth Skogsgaard från Danmark och ca 150 personer deltog.

1997/98

Vår vana trogen planerade och genomförde vi en seminarieserie även detta läsår. Rubriken för serien var ”Växa i lärande”. Utifrån förslag till nya läroplaner speglade seminarierna innehållet i förslagen och gav exempel på verksamheter som redan arbetade efter de nya intentionerna. Såväl forskare som rektorer medverkade.

1998/99

Efter ett långt och intensivt förarbete kunde i september Barnpedagogiskt forum  tillsammans med Göteborgs stad bjuda in till en utställning med temat ”Gör det osynliga synligt”. Utställningen var producerad av universitetet i Florens och av Florens kommun under ledning av professor Idana Pescioli. Vi hade året innan gjort studiebesök på förskolor och skolor i Florens och ville nu gärna att pedagoger och ledningspersonal i Sverige skulle få ta del av den pedagogik som Idana Pescioli hade utvecklat och där skapande hade en central plats. Utställningen hölls på Valands konsthögskola under två veckor. I samband med utställningen anordnade vi också ett antal seminarier med de italienska forskarna och pedagogerna.

1999/2000

Arbetet med seminarier fortsatte. Detta år ordnade vi med en föreläsningsserie kring temat ”Att synliggöra kvalitet”. Den riktade sig till pedagoger och ledningspersonal inom förskola, skola och fritidshem. Bland annat konst i arbetet med barn och pedagogisk dokumentation var ämnen under föreläsningarna.

2000/01

På våra möten i arbetsgruppen diskuterade vi vår kommande verksamhet. Skulle vi fortsätta att arbeta med och i arbetsgruppen Barnpedagogiskt forum? Vi var överens om att det ville vi göra men att nu försöka erbjuda en fortbildning om kreativa lärandeprocesser och miljöer. Utbildningen skulle sträcka sig över ett år med föreläsningar som varvades med tillämpningsuppgifter och studiebesök. En kursplan utarbetades motsvarande 10 poäng. Utbildningen skulle ges i samarbete mellan fyra nordiska högskolor och universitet och erbjudas kommunerna.

2001/02

Vi prövade vårt förslag på att genomföra 10-poängsutbildningen hos olika intressenter. Tyvärr lyckades vi inte att skapa det intresse som var en förutsättning för att kunna finansiera utbildningen.

2002/03

Vi fortsatte våra diskussioner med bl a Högskolan i Borås men utan resultat.

Diskussionerna tog sig nu en annan riktning med Åke som en pådrivande faktor. Kanske skulle vi kunna bilda ett nätverk kring Reggio Emilia med Barnpedagogiskt forum som mötesplats för skolor som arbetar enligt Reggio Emilias filosofi. Då hade vi redan genom Åkes försorg skapat och börjat odla kontakten med Cristian Fabbi från Bassa Reggiana i Italien. Möjligheterna att samarbeta med Reggio Emilia stad hade minskat då kontakterna med dem nu skulle ske via det nybildade Reggio Emilia – institutet i Stockholm.

Hur har vi arbetat?

Barnpedagogiskt forum har fått växa fram på ett organiskt sätt. Den startade utan några direktiv från överordnade och hade inget startkapital. Arbetsgruppen fick alltså skapa sig en egen plattform. Genom att diskutera sig fram till ett innehåll och pröva med att anordna en seminarieserie var verksamheten i gång. Som vi tidigare beskrivit blev gensvaret stort.

Allt arbete med program, utskick, lokaler, kontakter med medverkande, förtäring mm har arbetsgruppen själv genomfört. Arbetet har skett helt på frivillig väg utan någon ersättning. Vi har kunnat finansiera verksamheten genom att vi dels har arbetat ideellt dels genom deltagaravgifter i samband med seminarierna. Avgifterna har i stort motsvarat kostnader för lokaler, medverkande och förtäring.

Med hjälp av överskott från de medel som vi dragit in genom seminarierna har vi ibland kunnat finansiera studieresor till andra länder. Syftet med dessa har varit att fånga upp nya pedagogiska idéer och arbetssätt kring åldrarna runt skolstarten.

Vi har besökt förskolor, skolor, universitet och olika institut i länder som USA, Canada, England, Nederländerna, Italien och Danmark. Resorna har varit väl förberedda och kontakter har tagits i god tid i förväg. Redan 1989 hade vi förmånen att besöka professor Howard Gardner (känd för sina sju intelligenser) vid Harvard university och hans medarbetare David Feldman. Efter genomgång av Gardner´s teorier gjorde vi studiebesök i skolor där ett av deras projekt, Spectrum, utprövades. Ett annat besök var hos professor Otto Weiniger från OISE i Toronto. Han forskade kring barns utveckling där man bl a såg leken som en viktig källa till utvecklingen av både fantasi och kognitiv förmåga. Både David Feldman och Otto Weiniger kom sedan att medverka på våra stora symposier.

I England knöt vi kontakter med bl a rektor Adrian Ingham från Cranford Park primary school i London och Her Majesty´s Inspector Mervyn Benford. De har efter våra besök medverkat vid olika seminarier och också i den fortbildning som vi anordnade för skolledare. Mervyn Benford kom också under flera år - tack vare Barnpedagogiskt forum - att besöka många skolor och kommuner i Sverige för att fördjupa begreppet kvalitet i undervisningen och i klassrummet.

Även studiebesöken i Italien och Danmark har genererat kontakter och samarbete. Professor Idana Pescioli vid universitetet i Florens visade sig ligga bakom många av de idéer som senare förverkligats i Reggio Emilia. I de förskolor och barnkulturhus som vi besökte rådde en intensiv och dynamisk verksamhet med inriktning på barns skapande förmåga. Som vi tidigare beskrivit anordnade vi hösten 1998 en utställning med bl a Idana Pescioli som föreläsare och med exempel på alster från de olika förskolorna som vi besökt.

Studiebesöken på Bifrostskolan i Herning med Bodil Johansen som rektor gav både oss och medföljande deltagare nya tankar om framför allt arbete i projektform. Bodil Johansen medverkade vid flera tillfällen på våra seminarier. Detta är bara några exempel på internationella kontakter som vi har haft och som vi sedan vid flera tillfällen har kunnat engagera i våra seminarieserier.

Dessa resor har varit mycket värdefulla och har gett oss många impulser till nytänkande kring förskola – skola - verksamhet och också gjort det möjligt till utbyte mellan skolor.  Efter noga planering och överväganden har vi valt att besöka miljöer och studera företeelser som blivit viktiga att förmedla till andra.  Studieresorna har dokumenterats både i rapporter och i bilder.

Vårt arbete idag bygger i stort på samma principer som tidigare dvs att arbeta ideellt  och att genom seminarier och studiebesök skapa nya kontakter och tankar till gagn för våra barn.

Hur har vi gått vidare?

I början av 2000-talet var vi i en fas med mycket funderande på om och i så fall hur vi skulle gå vidare med vår verksamhet. En av våra medlemmar Gunhild Oskarsson hade gått bort 1998 efter en tids sjukdom. Gunhild var en eldsjäl och hade haft både många idéer och kontakter. Vi saknade henne.

Vi bestämde oss för att gå vidare, vi fem som återstod i gruppen, och försöka finna nya vägar. Det innebar att vi under åren 2002 till 2008 endast ordnade med ett fåtal seminarier. Däremot träffades vi kontinuerligt i arbetsgruppen. Åke var drivande och anordnade varje år studieresor till Italien och Bassa Reggiana där han etablerat en nära kontakt med Cristian Fabbi, psykolog och chef för åtta kommuners förskolor. I dessa förskolor arbetade man enligt Reggio Emilias filosofi.

Under denna tidsperiod kom mycket att hända. En annan av arbetsgruppens verkliga eldsjälar, Gunni Kärrby, gick bort 2005 också efter en tids sjukdom. Hon hade haft en mycket god överblick över och kontakt med forskning nationellt och internationellt vad gäller förskolebarn och de lägre åldrarna i skolan. Att ytterligare en kär och betydelsefull medlem gått bort gjorde att luften för en tid gick ur resten av arbetsgruppen.

Åke kom så småningom med ett förslag att vi skulle bilda en ideell förening för att värna om både vårt namn Barnpedagogiskt forum och vår verksamhet. Hösten 2006 registrerades Barnpedagogiskt forum som en ideell förening. Ett konstituerande möte hölls där Åke Björck valdes till ordförande och Marcis Morgensterns till kassör. Till övriga medlemmar i styrelsen valdes Birgitta Cederblom, Susanne Ekstrand, Ina Furtenbach Lindén, Monica Hallborg och Harriet Tegard-Björck. Efter en tid avgick Birgitta Cederblom från styrelsen på grund av ålder.

Nästa stora förlust i arbetsgruppen skedde precis i början av 2008 då Åke Björck, vår drivkraft, gick bort efter att ha drabbats av ALS. Så sent som våren 2007 hade han anordnat en studieresa till Bassa Reggiana och även hösten 2007 seminarier med Cristian Fabbi.

I samband med Åkes begravning önskade hans fru Harriet att i stället för en blomma skänka en gåva till Barnpedagogiskt forum. Det inbringade gåvor på ca 10 000 kronor vilka sattes in på ett särskilt konto.

Styrelsen kände nu ett ansvar och ville så gärna skapa nytt liv i Barnpedagogiskt forum inte minst för att våra bortgångna och engagerade vänner därigenom skulle leva vidare.

Vid årsmötet mars 2008 i vår numera ideella förening valdes Monica Hallborg till ordförande och Marcis Morgensterns till kassör vilket de båda är alltjämt. De övriga i styrelsen återvaldes också. De medel som hade kommit in till minne av Åke sattes in på ett särskilt plusgirokonto och hölls utanför det konto som fanns kvar vid pedagogiska institutionen. Vår strävan var nu att frikopplas helt från institutionen. Anledningen till detta var att om vi i fortsättningen anordnade seminarier med universitetet som huvudman skulle det innebära att höga overhaedkostnader lades ovanpå de reella kostnader som vi tidigare tagit ut i form deltagaravgifter. Detta skulle fördyra mycket för deltagarna. Vår ambition var ju att anordna fortbildningstillfällen till så låga priser som möjligt för att så många som möjligt skulle ha möjlighet att delta.

Det första mötet i den nya styrelsen förlades till Timmeråsens förskola i Lerum. Förskolan arbetade enligt Reggio Emilias filosofi. Styrelsen träffades ett antal gånger och planerade en första satsning i form av ett seminarium i vilket Eivor Ahl och Yvonne Karnlind-Börjesson från Timmeråsens förskola berättade om sin verksamhet.

Under våren 2009 ordnade vi med en studieresa till Aalborg med besök på såväl förskolor som skolor som arbetade enligt Reggio Emilias filosofi. Vid årsmötet valdes Eivor Ahl att ingå i styrelsen och ersätta Ina Lindén. På hösten samma år inbjöd vi till ett seminarium kring temat ”Pedagogisk dokumentation och IUP –

se´n då?” Det väckte stort intresse och ca 100 pedagoger deltog.

Barnpedagogiskt forum fortsatte med två seminarier kring pedagogisk dokumentation under våren 2010. Cristian Fabbi medverkade utifrån Reggio Emilias filosofi och Anna Benfante utifrån dokumentation som ett reflektionsverktyg. Vid dessa seminarier deltog 150 resp 85 pedagoger, mer än vad vi vågat hoppas på.

Under våren 2011 genomförde vi ett seminarium kring hållbar utveckling. Inger Björneloo från pedagogen och verksamma pedagoger i Lerum och Kungälv delade med sig av sina tankar och erfarenheter av att arbeta med hållbar utveckling.

I början av hösten kom Cristian Fabbi till Sverige. Genom Barnpedagogiskt forums försorg medverkade han både vid Borås högskola och Lerums kommun. Dessutom ordnade vi öppna seminarier, halv- och heldagar, i vår egen regi. Dessa blev rikligt besökta. Fokus på seminarierna var på dels Reggio Emilias filosofi, dels pedagogisk dokumentation.

Under föregående år hade det kommit förfrågningar om en studieresor till Bassa Reggiana i Italien. Våra planer och förberedelser reslterade i en studieresa i maj 2011 då ca 25 personer deltog. Resan förbereddes med en informationsträff och har dokumenterats med referat och bilder.

Temat för seminarierna våren 2012 var naturkunskap, teknik och matematik, ämnen som ju särskilt hade lyfts fram i de reviderade läroplanerna. Vid det första seminariet medverkade pedagoger från Navet i Borås. Det andra seminariet hölls på Chalmers där professor PO Nilsson föreläste och därefter demonstrerade ett stort antal spännande fysikaliska leksaker. Då detta uppskattades mycket bestämde vi att anordna ytterligare ett sådant seminarium under hösten för att fler skulle få möjligheten till de aha-upplevelser som seminariet inbjöd till.

Under samma vår anordnade vi också en studieresa till Bassa Reggiana. Liksom tidigare förbereddes den med en informationsträff med deltagarna och efterarbetades i en återträff. Resan har också dokumenterats på samma sätt som föregående år.

Styrelsen hade också möjlighet att under tre dagar på hösten 2012 besöka professor Tim Waller från Cambridge universitet och även göra flera studiebesök på förskolor och skolor. Besöket ledde till att kontakterna med England kom att fortsätta.

Vad vill vi framöver i Barnpedagogiskt forum?

De som arbetar för och med Barnpedagogiskt forum är medlemmarna i styrelsen. Några av dem är verksamma som rektorer och förskolechefer, andra har gått i pension. Allt styrelse- och planeringsarbete sker på kvällstid och helt ideellt. Det gör att vi i styrelsen måste ha rimliga ambitioner i relation till den tid som finns till förfogande.

Naturligtvis vill vi fortsätta att anordna seminarier kring olika teman som deltagare önskar och som är aktuella utifrån aktuella frågeställningar inom den pedagogiska världen.

Så länge intresse och behov finns för att få studera hur Reggio Emilias filosofi tillämpas i Bassa Reggiana kommer vi att arrangera resor dit. Efter samråd med Cristian Fabbi planerade vi också att skapa ett djupare samarbete med Progrettinfanzia genom att bjuda in ett par enheter i Sverige resp Italien att delta i ett projekt.

Spånande samtal kom också att ske med våra kontakter i England. Vi hade planer på att starta ett EU-projekt mellan England, Italien och Barnpedagogiskt forum. I samband med vårt 30-årsjubileum då bl a Cristian Fabbi och

Tim Waller medverkade fortsatte vi att utbyta tankar och idéer om detta.

Dessutom planerade vi att utveckla ett samarbete mellan Chalmers och Barnpedagogiskt forum för att fördjupa kunskaper och idéer om naturkunskap och teknik för pedagoger som arbetar med yngre barn.

Våra planer och tankar om framtiden kom allt eftersom att presenteras på vår hemsida.

Så här har vi gått vidare

Under de tio år som Barnpedagogiskt forum har fortsatt att verka efter 30-årsjubiléet är det framför allt tre områden som vi har prioriterat utifrån de idéer och förutsättningar som vi har haft. Områdena är våra årliga studieresor till Bassa Reggiana i Italien, EU-projektet ”Young Children, Public Spaces and Democracy” (BRIC) samt universitetskursen ”Våga experimentera”.

Studieresorna till Bassa Reggiana

Redan 2011 anordnade vi för 25 pedagoger en veckolång studieresa till Bassa Reggiana för att ta del av hur man i detta område i Italien omsätter Reggio Emilias filosofi. Även 2012, 2013 och 2014 bjöd vi in till resor med en grupp vardera året. Då efterfrågan på platser ökade har vi från 2015 och framåt ordnat med tre studieresor per år. Totalt var det under 2011 – 2019 561 pedagoger som deltog i våra resor. Inför resorna har vi varje år anordnat en introduktion med Cristian Fabbi, dåvarande chef för Progettinfanzia i Bassa Reggiana, om förskolornas filosofi och arbete. På hösten har deltagarna bjudits in till en återträff för att följa upp vad studieresorna har satt för spår i de egna verksamheterna.

Tyvärr fick vi under pandemin 2020 – 2021 ställa in våra planerade resor men kunde återuppta dem igen 2022. Då deltog ytterligare 64 pedagoger fördelade på tre grupper. Totalt har det alltså under åren 2011 – 2022 deltagit 625 pedagoger.

Från pedagoger som har deltagit i våra resor har det kommit önskemål om en fördjupning i den italienska filosofin och arbetssättet. Därför anordnade vi för första gången hösten 2022 en fördjupningsutbildning för ett femtontal pedagoger. Kravet var att pedagogerna hade deltagit i våra studieresor. Fördjupningen innebär att skugga en grupp barn och pedagoger under ett antal dagar följt av reflektioner och samtal med kursledare och värdar.

Det långvariga och nära samarbetet med Progettinfanzia har gjort att vi har kunnat hitta bra koncept för dessa resor vilket vi varje år får bekräftat av att deltagarna i sina utvärderingar är mycket nöjda.

Våga experimentera

Efter att vi under 2012 hade anordnat två seminarier kring naturkunskap, teknik och matematik i samarbete med professor PO Nilsson på Chalmers beslutade vi gemensamt att skapa en mer djuplodande utbildning med rubriken ”Våga experimentera”. Utbildningen, som sträckte sig över sex tillfällen och omfattade ett visst antal timmar med föreläsningar, laborationer och hemuppgifter, kunde ge 7, 5 högskolepoäng om deltagarna själva önskade detta. Under tre terminer genomfördes denna utbildning med vissa förändringar. Sammanlagt deltog 53 pedagoger från förskola och grundskola.

EU-projektet ”Young Children, Public Spaces and Democracy” (BRIC)

I samband med Barnpedagogiskt forums 30-årsjubileum då bl a Cristian Fabbi och Tim Waller, professor i Cambridge, England, medverkade kring temat ”Barns lärande, då – nu – sedan” och ca 100 personer deltog, väcktes tankarna på ett samarbete mellan England, Italien och Sverige i form av ett EU-projekt. Samarbetspartners skulle vara Anglia Ruskin University i Cambridge, England, Azienda Speciala Servizi i Bassa Reggiana (ASBR), Italien och Barnpedagogiskt forum, Sverige. Våren 2014 lämnade samarbetspartnerna in en ansökan till EU

(ERASMUS) och hösten 2014 fick projektet ca 4 miljoner kronor att fördelas på de tre länderna.

Från Sverige deltog förskolor från Norra Hisingen (Kärra) i Göteborg och Almekärr i Lerum. Projektet omfattade barn 1 – 5 år. Syftet med projektet var att på olika sätt använda offentliga platser för att stödja och stimulera barns utveckling till goda samhällsmedborgare. I projektet deltog barn, pedagoger, föräldrar, politiker och övriga representanter för samhället.

Utbyten av erfarenheter och reflektioner gjordes genom studiebesök och möten  mellan pedagogerna i de tre länderna vid flera tillfällen. De olika förskolorna har dokumenterat sitt projektarbete genom ”Case Studies”. Resultatet av BRIC har granskades kontinuerligt av representanter från EU samt genom en skriftlig rapport från projektet. Som avslutning på projektet anordnade BRIC en internationell konferens förlagd till Göteborg då ca 200 personer deltog från olika europeiska länder. Intresset för projektet visade sig så stort att de tre koordinatörerna i BRIC blev inbjudna att som ”keynote speakers” medverka vid den internationella konferensen EECERA i Budapest 2018.

Arbetet enligt BRIC:s intentioner pågår alltjämt i de deltagande förskolorna. Vi i Barnpedagogiskt forum har vid några tillfällen bjudit in till konferenser (öppna forum) för att sprida våra erfarenheter och förhoppningsvis också stimulera andra förskolor att arbeta enligt BRIC:s idéer. Under pandemin sammanställde de ansvariga i projektet sina erfarenheter och reflektioner i en bok med samma titel som projektet. Boken presenterades i maj 2022 på ett forum i Bassa Reggiana då både pedagoger, föräldrar och politiker deltog. Nu kommer boken att presenteras även på Barnpedagogiskt forums 40-årsjubileum i form av en workshop.

Barnpedagogiskt forum är en ideell förening med frivilliga insatser. Då vårt arbete uppskattas av den pedagogiska omvärlden vill vi gärna fortsätta med vårt arbete som vi upplever meningsfullt och också finna nya vägar som kan gagna utvecklingen av det otroligt viktiga arbete som pedagogerna har tillsammans med våra barn, vår framtid.

Information om vad vi arbetar med och våra planer finns att läsa på vår hemsida www.barnpedagogisktforum.se samt på Instagram ”Barnpedagogisktforumse”.

Det som är lustbetonat gör man gärna

Det man gärna gör gör man ofta

Det man ofta gör blir man så småningom duktigare i.

(Kerstin Rimsten Nilsson)